fraiche

"Jaa, vi har en bra stämning helt enkelt". Dessa ord kläckte jag ur mig under ett telefonsamtal en fnittrig bakislördag med flickorna hemma på tärnis och har blivit smått mobbad för orden under resterande studietid. Mormorsstämpel på mig, hittade inte riktigt de rätta orden skyller jag på (ja lite internvarning på den men tanken får mig att le).

På tal om bra stämning så är det raka motsatsen mot vad vi har på italienskan. Jag är verkligen rädd för våran lärare, den bastanta sicilianska kvinnan Pina Sylvers, och det verkar resten av klassen vara med. Hon ger verkligen italienarna ett dåligt ansikte utåt. Före lektionerna förs det ibland diskussioner kring hur roligt andra italienskakurser har medans vi mest sitter som på nålar. Enda gången Pina skrattar är i princip bara när hon själv berättar en historia eller anekdot som hon själv tycker är väldigt underhållande, men som jag personligen mer tycker ligger på ungefär samma humornivå som blondinskämtet där blondinen målar dataskärmen med tipp-ex. Vi andra skrattar nervöst med, allt för att försöka få Pina på gott humör. Idag när hon delade ut en rättad hemuppgift från förra veckan tog hon helt enkelt de uppgifter som tillhörde de personer som inte befann sig på lektionen idag, rev sönder dom och kastade i papperskorgen inför hela klassen - "that's what happens when you're not here", sa hon syrligt och alla tittade på varandra och undrade vad tusan hon höll på med.

Och Pina är inte en kvinna du säger emot om du vill behålla ditt betyg så att säga vad man tycker är inte ens ett alternativ. Jag ska dock säga exakt vad jag tycker på utvärderingen efter terminen och hoppas att resten av klassen gör detsamma, här kan nämligen lärare bli sparkade om de upptäcker att många elever är missnöjda med denne. Pina verkligen förstör nöjet med att lära sig ett nytt språk, något som annars ju är kul. Hon ger mig prestationsångest vilket gör att jag inte kan tänka klart eftersom man är så rädd för att svara fel om man får en fråga, då vet man aldrig vilken uppläxning man kan få. Jag har så länge jag kan minnas tyckt att italienska är världens vackraste språk och alltid velat kunna språket men Pina förstör för mig och det gör mig otroligt irriterad. Det är bara att bita ihop i bänken men idag gjorde hon mig så irriterad att den ilska hon lyckats bygga upp inom mig under den 50 minuter korta lektionen var jag tvungen att springa av mig i 40 minuter på gymmet efteråt (och skriva av mig här). Jäkla tant. Och nej, jag överdriver faktiskt inte - jag önskar dock att jag gjorde.
Fick förresten tillbaka provet idag med, gick lite sämre än jag trott men 76 av 100 får väl ändå anses vara okej.

Vad har vi då lärt oss av detta?
Regel ett - gå på dina italienskalektioner
Regel två - bit ihop, le, kom förberedd och svara korrekt på dina frågor
Regel tre - skratta åt Pinas skämt
Regel fyra - lämna för guds skull in dina uppgifter enligt anvisningar (även fast Pina kommer på nya anvsiningar allt eftersom ska du ha gjort som hon tänkt)

Bacio!

Ps. Idag har det förresten varit min dag, eller i alla fall enligt almenackan som så fint tilldelat den 18 februari till Frida och Fritiof. Ds