No more class!!!
Nu blir det italienskaplugg för hela slanten, roligare fredagskvällar har man väl haft men så är det ibland!
Puss!
Ps. Älskling, nu kan man räkna dagarna på en hand. Det är det bästa av allt. Ds.
Det går bra nu
Vad tusan är det som händer med vädret här förresten? Säger dom inte att det alltid är fint väder i San Diego eller? Vilken lögn, nu har det varit mulet hela veckan, ge mig solen tillbaka! Får verkligen hoppas det blir bättre tills Emmi kommer vilket närmar sig med stormsteg, en och en halv vecka kvar.
Igår fick jag bevis på att Amerikaner inte vet något om vad som händer i världen. Farliga Pina lovade bort tre extrapoäng till den som kunde berätta om gårdagens största händelse. Jag var den enda som fattade nåt men hittade inte riktigt orden att säga det på italienska men fick i alla fall en extrapoäng för att jag lyckades haspla ur mig "Cuba.." - "Of course it had to be a Swede who new the answer", sa hon. Trodde vår relation skulle växa lite där men nej, det var att hoppas för mycket. Pina är fortfarande en pina...
Det var väl allt "spännande" som hänt tror jag.
Ciao!
Bra stämning?
"Jaa, vi har en bra stämning helt enkelt". Dessa ord kläckte jag ur mig under ett telefonsamtal en fnittrig bakislördag med flickorna hemma på tärnis och har blivit smått mobbad för orden under resterande studietid. Mormorsstämpel på mig, hittade inte riktigt de rätta orden skyller jag på (ja lite internvarning på den men tanken får mig att le).
På tal om bra stämning så är det raka motsatsen mot vad vi har på italienskan. Jag är verkligen rädd för våran lärare, den bastanta sicilianska kvinnan Pina Sylvers, och det verkar resten av klassen vara med. Hon ger verkligen italienarna ett dåligt ansikte utåt. Före lektionerna förs det ibland diskussioner kring hur roligt andra italienskakurser har medans vi mest sitter som på nålar. Enda gången Pina skrattar är i princip bara när hon själv berättar en historia eller anekdot som hon själv tycker är väldigt underhållande, men som jag personligen mer tycker ligger på ungefär samma humornivå som blondinskämtet där blondinen målar dataskärmen med tipp-ex. Vi andra skrattar nervöst med, allt för att försöka få Pina på gott humör. Idag när hon delade ut en rättad hemuppgift från förra veckan tog hon helt enkelt de uppgifter som tillhörde de personer som inte befann sig på lektionen idag, rev sönder dom och kastade i papperskorgen inför hela klassen - "that's what happens when you're not here", sa hon syrligt och alla tittade på varandra och undrade vad tusan hon höll på med.
Och Pina är inte en kvinna du säger emot om du vill behålla ditt betyg så att säga vad man tycker är inte ens ett alternativ. Jag ska dock säga exakt vad jag tycker på utvärderingen efter terminen och hoppas att resten av klassen gör detsamma, här kan nämligen lärare bli sparkade om de upptäcker att många elever är missnöjda med denne. Pina verkligen förstör nöjet med att lära sig ett nytt språk, något som annars ju är kul. Hon ger mig prestationsångest vilket gör att jag inte kan tänka klart eftersom man är så rädd för att svara fel om man får en fråga, då vet man aldrig vilken uppläxning man kan få. Jag har så länge jag kan minnas tyckt att italienska är världens vackraste språk och alltid velat kunna språket men Pina förstör för mig och det gör mig otroligt irriterad. Det är bara att bita ihop i bänken men idag gjorde hon mig så irriterad att den ilska hon lyckats bygga upp inom mig under den 50 minuter korta lektionen var jag tvungen att springa av mig i 40 minuter på gymmet efteråt (och skriva av mig här). Jäkla tant. Och nej, jag överdriver faktiskt inte - jag önskar dock att jag gjorde.
Fick förresten tillbaka provet idag med, gick lite sämre än jag trott men 76 av 100 får väl ändå anses vara okej.
Vad har vi då lärt oss av detta?
Regel ett - gå på dina italienskalektioner
Regel två - bit ihop, le, kom förberedd och svara korrekt på dina frågor
Regel tre - skratta åt Pinas skämt
Regel fyra - lämna för guds skull in dina uppgifter enligt anvisningar (även fast Pina kommer på nya anvsiningar allt eftersom ska du ha gjort som hon tänkt)
Bacio!
Ps. Idag har det förresten varit min dag, eller i alla fall enligt almenackan som så fint tilldelat den 18 februari till Frida och Fritiof. Ds
Slut som artist
Alla de som säger att det är en piece of cake att plugga i USA vet jag inte var de varit, på den här skolan är det absolut inte så. Inte det att nivån är särskilt hög eller högre än hemma utan för att det ständigt är något som måste skrivas, läsas eller förberedas. Sen att mitt schema är typ det sämsta jag varit med om gör ju inte saken bättre. Jag är hemma varje dag runt fem och så ska man då börja med läxor (ja läxor, låter ju som högstadiet eller nåt), usch.
Var tvungen att inhandla en 7-days-a-week-planner för att kunna hålla reda på allt. Mitt rum höll på att bli tapetserat med post-it lappar med saker som måste göras.
Fick ställa in den planerade basketmatchen ikväll som hade varit ett skönt break från böckerna. Så nu sitter jag här med min starbuckslatte och peppar inför vad som kan komma att bli en väldigt lång natt och en väldigt tidig morgon. Om jag inte somnar förstås.
Buona notte!
Paket
Skaffade mig äntligen ett medlemskap i träningsarenan här idag. Helt galet det där, för 17 dollar i månaden har man tillgång till allt från tennisbanor, klättervägg, fullutrustat gym, bowling, Aquaplex som består av tre utepooler, gruppklasser med allt från Yoga till Kickboxning till Salsa, vattengymnastik, med mera med mera- det finns verkligen något för alla och allt ingår. Funderar på en Yogaklass eller "Total Toning" imorn eller så kör jag en halvtimme på en motionscykel, nu ska det bli ordning på mig! Jag känner mig peppad men vi får se hur länge det håller i sig, jag känner mig själv alltför väl men det är väl värt ett försök. Medlemskapet är väldigt high-tech, kod och handavtryck och du är inne haha.
Hade mitt första tal idag, det gick helt okej och imorn har vi prov i italienska men det vet jag inte hur det kommer sluta. Har hittat bästa lunchstället på Campus - för sex dollar får du beställa ihop en sallad med exakt vilka och hur många ingredienser du vill. Inget tjafs om "avokado 10 kronor, tomat 5 kronor" här inte som det är i Sverige. Yumm. Gjorde någon spännande variant idag med bland annat parmesan, jordgubbar och kikärtor. Intressant kombo.
Ciao!
Frihet under ansvar?
Ibland känner jag mig väldigt gammal här, eller ibland blir det mer påtagligt att majoriteten av de andra studenterna fortfarande är några år yngre än jag. På italienska-kursen skrattar de åt en italienska som på en film säger att hon inte gillar filmer i Arnold Schwarznegger-stuk. Ha ha ha, eller nåt. På COMM-kursen gav de exempel på att en dålig talare är "when he's so stoned that he can't even talk, that he just can't stop laughing" - och hela klassen börjar skratta för det var ju ett utmärkt och roligt exempel. Är det jag som är lillgammal eller dom som fortfarande går på dagis?
En annan sak jag tänkt på är att på ett svenskt universitet anses du vara en vuxen människa kapabel till att fatta egna beslut och att själv ta ansvar för dina studier, det är ju ändå ditt eget val att du valt att studera vidare på en högre nivå. Här är det istället fortfarande som på högstadiet. Läraren säger till eleverna exakt vad de förväntas göra till nästa lektion och det krävs tydligen för att de ska förstå och ta tag i det också. Det är väl kanske en vanesak och "felet" ligger nog mycket i miljön, vänjer du dig vid att läraren ger dig direkta instruktioner förväntar du dig det i fortsättningen också och får du inga instruktioner gör du heller inget för att själv ta reda på hur det förhåller sig. Min roomie Leonel påstår att det beror på att det finns de som festar så mycket att läraren måste hålla koll på eleverna, men vad är det ursäkt? Det borde väl ändå ligga i ditt eget intresse att klara kurserna och få en examen och inte i lärarens (eller föräldrarnas för den delen). När ska studenterna lära sig innebörden av ansvar om inte på universitetet?
Här finns en särskild sida som heter "Blackboard" där vissa lärare lägger ut scheman, syllabus och arbetsuppgifter. Jag besökte sidan för första gången för en vecka sen men har redan gjort det till en vana att kolla där varje dag för att se om något nytt dykt upp. De amerikanska studenterna som däremot är vana vid denna sida verkar fortfarande inte fattat att man kan gå in där för att själv leta upp information utan att läraren påminner dig. Idag på COMM-lektionen frågade läraren vilka som varit inne och kollat på sidan, och det var några stycken. Sen frågade läraren vilka som hade kollat på schemat, och jag var den enda i klassen som fortfarande höll uppe armen. För mig är det en självklarhet att man tar reda på vilka uppgifter som är inom den närmsta tiden men de andra studenterna verkar tycka att det är lärarens roll att informera om det. Jag var den enda som ens var medveten om att vi faktiskt ska ha vårt första tal nästa vecka, för de andra kom det som en chock. På det här planet tycker jag att den svenska skolan är bra mycket bättre, du kan ju inte gå ut i arbetslivet och räkna med att dina chefer och arbetskamrater ska berätta för dig vad som förväntas av dig, det ligger väl ändå i ditt eget ansvar att ta reda på?
Oj vad bra och klapp på axeln vad duktig jag låter, men jag bara iakttar och reflekterar - ganska intressant fenomen egentligen.
Trots detta har jag nog aldrig läst så mycket som jag gör nu, fråga mig inte hur den ekvationen går ihop. Förmodligen är det så att jag fortfarande inte riktigt fått struktur på hur det är att läsa fyra kurser samtidigt, till varje lektion är det ju något kapitel som ska läsas eller någon liten uppgift som ska lösas så hela kvällarna går ofta åt till att sitta och läsa. Kanske tar jag på mig för mycket, jag vet inte. Eller så kanske jag har gått och blivit väldigt ambitiös helt plötsligt.
På måndag ska vi hålla ett "tal" på COMM-kursen genom att framföra texten på vår favoritlåt som ett tal. Läraren avslutade därmed lektionen med ett exempel och började prata fram låttexten till Dr. Dre och Snoop Doggy Dog's "Nuthin' But A G Thang". Faktiskt ganska underhållande även för en gammal 24-åring som jag.
Ciao!
Back to school!
Gick sedan iväg för att handla boken till kursen i skolans bokhandel, och oj oj oj. Det ringlade köer genom hela lokalen, helt galet! Och så kostade bokj-veln $120 dollar! Tur för den att den ser ganska rolig ut. Dom hade dessutom ett stort utbud med pärmar, block och mappar som det stod SDSU på, ganska kul idé tyckte jag och tog ett 4-ämnesblock.
Dock fattar jag inte deras kurssystem här, finns ingen logik i det! Här är det också så att man får "crash classes". Det fungerar så att om man önskar gå en klass men inte lyckades hinna registrera sig på den/få plats kan man gå till lektionen ändå och hoppas på att läraren tar emot "crashers". Det är liksom the big thing här och alla pratar om att de crashar klasser - kanske jag med får börja göra imorgon eftersom en av de klasser jag registrerat mig på (Advertising Campaigns) fick jag inte gå pga att man behövde ha gått en särskild kurs innan man tog den här. Läraren kastade ut mig och några fler innan det hann börja haha. Bara att lämna lokalen.
Sist på schemat varje dag utom fredagar har jag italienska. Ska bli kul att äntligen lära sig grunderna så jag klarar mig lite bättre när vi är i Schweiz. Först satt vi dock och väntade på läraren i en halvtimme, som blandat ihop dagar och tider utan att hon själv visste om det. Hon är och ser ut som en riktig italiensk kvinna - kort, bastant och pratar högt och mycket om ingenting. Mina klassiar tyckte det var coolt att jag var från Sverige - yeah!
Jag kommer förresten bli schizofren snart. Jag är registrerad på skolan som Karin, eftersom mina kära föräldrar satte Karin framför Frida i mitt pass, och alla ansökningar man gör måste man skriva i den exakta ordningen som står i passet. Håller på att bli en Karin här i USA. Man känner sig ganska liten på ett så här stort campus förresten. Det är folk precis överallt! Och så lilla jag...
Något jag uppskattar här är att alla lärare lämnar ut ett "syllabus" som visar hur hela terminen ser ut med läsanvisningar och när uppgifter ska lämnas in. Vissa lärare gör det i Örebro och det är alltid uppskattat med struktur. Det kommer nog ta ett tag att komma in i rytmen att ha läxor varje dag, det har man ju inte haft på ett par år men det ska nog lösa sig. Och alla jäkla midterms var fjärde vecka, suck.
Jag förstår inte varför det ser ut som alla ramlade ur sängen och gick till skolan i pyjamasen här. Luvtröjor är typ lag och så ett par mjukisbrallor till det så verkar de vara klara att gå till skolan. Mina roomies säger att det beror på att det är "kallt" - när det blir varmt åker kjolarna fram och man ser tydligen inte skillnad på om de ska till skolan eller ut på party (jag tvivlar fortfarande på att det kommer bli en så drastisk skillnad).
Denna bilden är tillägnad mamma och pappa - se vad jag äter!
Imorgon är det Oral Communication, Introduction to Language och Italienska på schemat. Kanske crashar spanskan, beror på vad Örebro Uni. säger om saken.
So long!
