fraiche

Kollar igenom lite bilder - och blir sentimental. Fan. Där satt jag en dag i maj, tittade på den vackraste solnedgången någonsin och grät en skvätt över att nu var det över. Jag har fortfarande svårt att förstå att jag inom loppet av bara några månader fick besöka platser jag bara drömt om att en dag få se - Kaliforniens kust, Los Angeles, Las Vegas, New York... Det är bara att tacka och ta emot för det jag fick uppleva. För ett år sedan satt jag och slet mitt hår över all planering och pappersarbete och idag vill jag bara skruva tillbaks tiden. Tänk om jag vetat då vad jag vet idag. Jag vill gifta mig till La Jollas solnedgång. O just nu skulle jag möjligtvis kunna döda för att få ha den där brännan jag byggde upp, gärna konstant och för alltid.

Nej nu tar jag mitt pick och pack för att leva lite. Det var ett tag sen. Stockholm nästa med mina finaste flickor. Cela nu kryar du på dig, det blir ju inte detsamma utan din kamera och förskräckelsen över vad som dyker upp på Facebook imorgon.

När man har tråkigt kommer man på massor med konstiga idéer. Allt för att få tiden att gå. Kanske att man helt enkelt skulle ta bloggen till nya vidder för att slå ihjäl några timmar? Men det känns så konstigt att börja skriva för ingen alls så då måste man börja marknadsföra sig hos andra bloggar. Usch, tvinga på andra mitt verk? Och nischa sig - vad är min nisch då? Får ta mig en funderare. Hittills har jag en jäkligt snygg header men den vet jag inte hur jag förverkligar eftersom jag glömt allt jag en gång lärde mig om photoshop. Micela,här är det meningen att du ska komma som räddaren i nöden.

Är det meningen det här eller?

...vi har ju fullt upp med att njuta av den sista veckan i världens bästa stad! Jag har lite separationsångest. Vår lilla Impala tar oss till stränderna i La Jolla, Pacific Beach och på Coronado. Vi hälsar på sälarna, älsklingen badar och jag plöjer tidningar och pockets. Vi strosar och shoppar i Downtown, Las Americas och i Fashion och Mission Valley. Vi frossar frukostar på diners, luncher på mysiga caféer och middagar på sköna restauranger. Vi äter glass, dricker öl och hänger i Old Town eller vid poolen. Igår besökte vi hangarfartygsmuséet Midway och Seaport Village. Idag blir det Balboa Park och kanske San Diego Zoo och imorgon drar vi oss uppför kusten. Just nu, när min kärlek är här och graderna nästan visar minus i Sverige, längtar jag inte hem överhuvudtaget - jag har det alldeles för bra här.

Mitt sista prov är avslutat! Har i princip suttit instängd i två dagar i sträck och bara pluggat men nu är jag fri, fri, fri! När jag gick ut från lingvistiken stod en kille i min klass och väntade med en ros i handen som han gav till mig. Jag blev helt ställd eftersom vi sammanlagt utbytt typ tre meningar med varandra. Varför frågade jag - "Because you always make my day." Han hade dessutom skrivit en liten lapp med fonetsika bokstäver (ja, vi är lingvistiknördar) där det stod "you're beautiful". Kändes lite som att ta studenten, efter allt slit fick man en liten belöning, haha. Kan inte låta bli att tycka att det var lite sött och otroligt modigt gjort. Den största belöningen kommer dock senare ikväll.

Nu ska jag och Katie åka och tvätta hennes bil så min älskling får plats när vi hämtar honom (Katies bil samlar på skräp). Ikväll ska vi ses efter fyra månader isär, jag kan fortfarande inte riktigt tro att det är sant.
Puss!

Väskan är packad. Det gick lite fort sa han. Varför blir jag inte förvånad, svarade hon med ett leende på läpparna. Sista natten vi sover utan varandra. Sen kan vi väl sova tillsammans för alltid sa han. Okej, kan vi väl sa hon. ♥

Melanie, jag och Dominique där bak och mina roommates Kaitlin, Jayne och Katie.

I lördags hade vi lite avslutningsmiddag. Jag och Katie hade gjort lite förfix hemma, mixade urgoda Strawberry Margaritas, drack några kalla Mexikanska och käkade klubbor som gjorde min tunga blå. Sedan drog vi oss Downtown för middag på en italiensk restaurang. Sötnosarna bjöd mig på hela kvällen, för att de tycker om mig och inte vill att jag ska åka hem sa dom, det var fint och gjorde mig lite tårögd. Eftersom dessa flickor inte fyllt 21 ännu blev det bio istället för utgång, vi såg "What Happens in Vegas". Förmodligen första gången jag varit lite småberusad på en bio, filmen var ganska förutsägbar men helt okej. När de åkte uppför rulltrappan till Planet Hollywood skrek jag "I've been there!" varpå Dominique replikerade "I am from there!". Jag blir alltid lika förvånad när folk säger att de kommer från Vegas. Kul kväll!

Skrev ju italienskaprovet klockan åtta i lördags morse med, gick ganska bra. Two down and two to go. Igår hade jag filmmaraton. En bra (PS. I love you), en skitdålig (Margot at the Wedding) och en halvbra (Martian Child). Idag blir det plugg, plugg, plugg. Ciao!

Kommer ni någon gång till Kalifornien, Arizona, Nevada eller Utah måste ni prova In 'n out. Det är liksom burgers 'n fries gone fresh.

Idag har jag haft mina två sista lektioner, det hela känns väldigt märkligt men förjäkla bra. Skola 9-5 och plugg hemma måndag till fredag har liksom varit mitt liv nu i tre och en halv månad men snart kan jag lukta på friheten. Ska bara klara slutproven med såklart men det ska väl gå vägen det med. Något som också slog mig idag var att jag snart även har rätten att ta ut en kandidatexamen om jag vill. Vem hade kunnat tro, I did it!

Nu blir det italienskaplugg för hela slanten, roligare fredagskvällar har man väl haft men så är det ibland!
Puss!

Ps. Älskling, nu kan man räkna dagarna på en hand. Det är det bästa av allt. Ds.

Av senaste Nylon Magazine kunde man välja mellan "Blair" och "Serena" på omslaget. Jag valde "Blair". Säger det något om min personlighet, är jag en liten b**** inombords måntro? Närå, det handlade nog mer om att det var ett bra mycket snyggare omslag. "Serena" är ju rätt tråkig (hon har dessuom gjort en redig näsplastik, kolla bara in "The Sisterhood of the Traveling Pants") men i måndags började hon vakna till liv igen. "I ****** someone." Drama drama. (Pratar såklart om Gossip Girl - dah.)

Idag skrev jag sista reklamtentan, sålde sedan tillbaka boken och fick $70 tillbaka - tack tack. Vilken frihetskänsla det var att göra sig av med tegelstenen! Idag var det sista italienskalektionen och på lördag är det ju slutprov som täcker allt vi lärt oss denna termin. In bocca al lupo!
Annars har jag mest haft en sån där duktig dag - tränat, tvättat, städat, handlat bla bla tråååk. Och nu, plugga. Ska försöka klämma in "Grey's" också.
Solen är tillbaka igen förresten efter att ha varit borta några dagar. Men det var ganska skönt med lite moln ett tag, hade ju inte regnat sen 21 mars så det var väl dags.

Ciao!

Vädret har varit skit än så länge den här veckan. Tydligen är maj en av de sämsta månaderna i San Diego, därav det fina lilla ordspråket jag hörde på nyheterna (tror det löd så..) men det passar ju rätt bra eftersom fokus bör ligga på böckerna denna vecka istället för poolhäng.
Såhär i slutprovstider har jag blivit helt besatt av att ta slut på bläcket i mina bläckpennor. Av någon anledning har jag fått för mig att det kommer göra min packning lättare om jag tar med mig ett mindre antal pennor hem. Snälla nån Frida, försök slänga ett par skor kanske istället.
Det här kommer jag förmodligen ångra att jag säger när jag är i Sverige igen (och särskilt om jag fortsätter plugga till hösten eftersom jag säkert kommer klaga lika mycket då) men den svenska skolan är förjäkla slapp ändå. På en termin har vi ju i snitt fyra tentor men här skriver jag fyra tentor på en vecka, det är stress! Imorn har jag sista reklamtentan och sen kan jag sälja av mig den boken, på lördag italienska och nästa onsdag kommunikation och lingvistik.
Två positiva resultat idag med, läraren rättade om min lingvistiktenta så jag fick tio poäng till och så fick jag full pott på ett italienskaquiz. Lycka en mulen onsdag.
Sex fraternities ligger på suspendering (finns det verkligen inget bättre ord för "suspension" på svenska?) efter gårdagens lilla drogtillslag. Men har man band med Mexikanska drogkarteller tas det på redigt allvar.

Min vän är den modigaste jag vet. Jag beundrar henne så mycket för att hon fortsätter vara så stark. Jag tror inte jag riktigt förstår vad som händer och fin som hon är förstår hon om jag inte riktigt förstår. Direkt när jag kommer hem ska jag ta bilen ner till skåneland, dela hennes dubbelsäng och prata natten lång. Ska bara grilla med mamma och pappa först men sen kommer jag.

Nu ska jag dyka ner i böckerna igen.
Puss!

Ps. Älskling, snart kan man räkna dagarna på en hand. Ds.

Idag på löpbandet stod jag och tänkte på det här med droger i det här landet. Dels kan det bero på den diskussion jag, Katie och Melanie hade igår över den tjej som förra året dog här på skolan efter att ha blandat ecstasy, kokain och alkohol (tydligen en livsfarlig blandning, men det kan man ju förstå egentligen eftersom båda är uppåt-droger). När det kommer till droger är jag en väldigt naiv person. Jag har aldrig sett droger och jag skulle förmodligen aldrig fatta om någon jag mötte vore påverkad/hög. Droger gör mig livrädd, det verkar så äckligt och så destruktivt. Innan jag kom hit till USA trodde jag att det här med droger och ungdomar var ett väldigt förstorat ämne av de amerikanska medierna men verkligheten är tyvärr så att det är otroligt vanligt bland ungdomar här. Naiv som jag är har jag väldigt svårt att förstå att det faktiskt även förekommer frekvent på San Diego State, trots att Katie ständigt säger det till mig och att det är en av anledningarna till att hon inte hänger på "frat parties". Eller som Melanie sa det igår "Ja herregud ja, det är ju inte direkt så att de gör det öppet men på fraternityfester är det oftast en självklarhet. Det är ju ingen hemlighet att Alpha Phi-tjejerna (en sorority) håller på med kokain, det är därför alla är så smala." Aka, kokain tar bort hungerkänslan så du slipper äta och bli tjock - bli hög istället. Det är alltså inga "lättare" droger vi pratar om, utan tyngre saker som kokain.

Vår diskussion kom egentligen ganska lämpligt. När jag cyklade hemåt på förmiddagen såg jag tio personer som smög runt ett hus ute på gatan, de hade jackor på sig som det stod DEA (Drug Enforcement Agency) på ryggen och det såg väldigt märkligt ut. När Katie kommer hem berättar hon att det varit en razzia mot en fraternity (Phi Kappa Psi) på campus. Tydligen har de haft koll på denna fraternity ända sedan tjejen som dog förra året, de har haft insiderspanare inom klubben i nästan ett halvår och idag slog de till och arresterade 96 personer! 75 av dessa är studenter som använt och sålt droger vidare till andra studenter och de personerna är nu avstängda från skolan. Här är ett urval av vad de hittade: "four pounds of cocaine, 50 pounds of marijuana, 48 hydroponic marijuana plants, 350 ecstasy pills, psilocybin, 30 vials of hash oil, methamphetamine, various illicit prescription drugs, one shotgun, three semi-automatic pistols, three brass knuckles and $60,000 in cash". Allt det här känns väldigt overkligt, det händer liksom på min skola!
                Foton från Fox6News
Fick ett mail av skolans rektor tidigare;

"This morning, SDSU Police concluded a year-long investigation with the arrest of SDSU students suspected of selling drugs to other students.  The majority of the arrests took place in the College Area and on the SDSU campus as part of a joint operation by SDSU Police and the federal Drug Enforcement Agency... Several SDSU students are among those arrested today.  Each of these students has been suspended.  They will not be returning to class or taking final exams until completion of due-process review, to which they are entitled under the law.  Those who were living in university-managed housing have been evicted...  Certainly today's arrests underscore the scope of the challenges universities face as we fight this major societal problem.  We are determined to remove people from our community who place our students at risk, and to see that they are turned over to the criminal justice system..."

När det kommer till droger kommer jag fortsätta vara lika naiv. Jag är inte ett dugg nyfiken eller intresserad överhuvudtaget. Jag vet att många anser att alkohol också är en drog men enligt min ståndpunkt är det en helt annan sak och den åsikten tänker jag fortsätta stå fast vid, den må vara lite naiv men för mig känns det rätt.
De har släppt bilder på dem, som de alltid gör over here, och många av dom är födda -89(!!) och vissa av dem var bara en vecka från en examen. Hela livet för de här människorna kan ju vara förstört, det kan bara inte vara värt det.
ByeBye!

Det hände igen. Jag vet inte vad jag ska säga min älskade, älskade vän. Du måste vara stark nu, inte säga att du inte orkar mer även om jag mer än väl förstår att det är precis det du känner just nu. Jag vill så innerligt kunna vara vid din sida, allt känns så overkligt här på andra sidan jorden. Jag vill inte tro dina ord när du skriver till mig, det är svårt att hålla tillbaka tårarna även om jag försöker. Jag vet inte vad jag kan säga mer än att jag tänker på dig varje sekund, jag älskar dig så otroligt mycket och önskar inget mer på denna jord än att du ska få komma hem och att det ska vara som vanligt igen. Jag vet att du är stark, du klarar det här.

Just nu känns allt bara väldigt jobbigt. Jag längtar hem, jag längtar efter alla jag tycker om, jag längtar efter att skolan ska vara över - jag längtar efter allt som inte är här. Jag vet, det är bara en vecka kvar men just nu känns det som en evighet.
Fick tillbaka det förbannade lingvistikprovet och jag hade helt missförstått instruktionerna vilket gjorde att mitt resultat blev uselt. Tydligen skulle man välja ut tre frågor att svara på men jag hade tolkat hans otydliga instruktioner helt fel.

Dagens positiva? Ja, det skulle väl vara att biljetten till New York nu är bokad. Söndag morgon den 25e maj lämnar jag San Diego för att spendera några dagar i äpplet och sedan åka tillbaka till Sverige. Just nu känns det bara bra.
Dagens mest positva människa är Katie, hon lyckas alltid få mig på bra humör. Idag bara fanns hon där när jag behövde vräka ur mig allt och sen åkte vi och hämtade en pizza och kollade på ett väldigt dramafyllt Gossip Girl-avsnitt. Henne kommer jag sakna.
Puss

Ganska stolt över min lilla ombyggnad här, hope you like. FIlmen idag var väl sådär, trodde den skulle vara roligare men helt okej ändå. FIck ju popcorn i alla fall.
Imorn ska jag träffa min grupp som jag ska framföra tal tillsammans med på måndag och sen åker jag nog neråt Downtown för att se om man kan få en titt på Airracet.

Jag är trött på att sakna. Känslan av saknad tar över allt annat.
Ciao!