fraiche

Det har varit lite mycket ett tag men nu är jag tillbaka! Vet inte riktigt var jag ska börja men det har varit några härliga dagar med mina föräldrar, får nog dela upp det hela. Det har varit roadtrip uppför kusten, besök på Sea World, goda middagar, beachen, outlet-shopping, hotellsömn... men vi börjar med roadtrippen!

I torsdags hyrde då mina föräldrar en bil för att lättare kunna transportera sig runt här i stan och vi gav oss ut för en roadtrip uppför Kaliforniens kustremsa längs med "the historic 101". Strandort efter strandort dyker upp och vi stannade till i Oceanside som ligger så långt norrut du kan komma i San Diego county ungefär. Sedan styrde vi kosan mot Laguna Beach för lite hamburgare på en äkta diner och sedan fortsatte vi in i Orange County till Newport Beach (och ja, det ser helt sjukt nog ut precis som det gör i O.C. för er som undrar). Jag tror bilderna får tala för sig själva, det är så himla vackert precis överallt. Laguna och Newport är så picture-perfect det kan bli, inte en trädkvist som sitter fel typ. Varför skulle man inte vilja bo där?

Stannade till i Laguna Beach (också känt från tv) för lite burger och strandspan.

Har ju varit St. Patricks Day idag och då ska man tydligen vara så grön som möjligt. Annars har jag hört att dagen för de flesta mest är en ursäkt för att bli full, ungefär som Valborg och Lucia hemma alltså. Orka (pubertalt ord, förlåt) fira nåt när man inte ens vet vad det är som firas. Så gammal, grå och tråkig har jag gått och blivit. Ska skriva upp "get-a-life" på min att-göra-lista nu. Jag längtar efter springbreak som är om två veckor. Har inga fasta planer än men jag vet bara att jag längtar efter att få vara ledig.

Inser att jag låter lite bitter, ber om ursäkt för det. Det har varit en väldigt fin dag med mina föräldrar och solen skiner.
Happy days!

På söndag var det upp i ottan igen och frukost ute vid poolen. Sedan tog vi våra ben för att bege oss till Hollywood Boulevard. Receptionisten med hakan påstod att det inte gick att gå dit (kanske inte för henne nej, men för oss gick det - slöa amerikaner). Även om det tog några timmar var det värt det, vi gick genom Beverly Hills villaområden, längs med Sunset Strip, förbi ökända Chateau Marmont, House of Blues och The Viper Room och sedan längs hela Hollywood Boulevard som avslutas med Walk of Fame.

Frukost, Sunset Strip, Viper Room och Chateau Marmont.

Tog lite kort utanför Oscar-hemmet Kodak Theater och Chinese Theater, där kändisar lämnat fot- och handavtryck och florerade med fejkade Marilyn Monroe, Batman, Hulken och Elvis. Elvis försökte pussa mig - euh.

Walk of Fame, Hollywood Boulevard, Me and Marilyn och Emmi and Elvis (is alive?).

Travoltas stjärna, Kodak Theater, George Clooneys avtryck och superhjältar.

Vi bestämde oss för att ta en liten sightseeingtur, allt för att få se så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt. Åkte upp i bergen och fick äntligen se Hollywoodskylten och utsikten över hela staden (som är så gigantisk att det inte går att förklara), sedan in i Beverly Hills och förbi några kändishus och rosa Beverly Hills hotel. Vi bestämde oss sedan för att hoppa av bussen vid Rodeo Drive för att vandra längs med lyxgatan och gå förbi Regent Beverly Wilshire.

1)Miss Christina Aguileras (f.d. Osbournes-huset), 2) Tom Cruise och Katie Holmes staket och tvärs över gatan ligger 3) familjen Beckhams lilla villa och 4) Guess-grundaren Mr. Marciano gillar Ferraribilar

1) Playboy-mansion grinden, 2) dyraste huset i Beverly Hills som tillhörde Aaron Spelling, 3) Britney Spears (psyk)boende som numera är till försäljning, 4) och Bel Air grindarna

Chinese Theater, Hollywood-skylten, utsikt över L.A. och Rodeo Drive.

Sedan tog vi bussen ut till Santa Monica för att känna på sanden och gå längs med den värlsberömda Santa Monica-piren.

Santa Monica!

På kvällen tog vi tåget tillbaka mot San Diego, Emmi snusade gott och jag hade datorn i knäet och tränade tal inför kommande morgon - tillbaka till verkligheten igen! Eller ja, nästan, San Diego är rätt fantastiskt det med.
Det var två intensiva men oförglömliga och roliga dagar i Los Angeles. Jag skulle väl kanske inte påstå att det är den finaste staden jag besökt men det är ändå något speciellt med den eftersom du kan få allt från strand till shopping i en och samma stad - så nyckfull, ökänd och världsberömd.

Självklart filmades det lite i filmens stad - here ya go:
Los Angeles skyline
Ett typiskt Beverly Hills villaområde med villor av den större storleken.
Rodeo Drive och Regent Beverly Wilshire (ber om ursäkt för lite fel kameravinkel)
Santa Monica

Baci!

Då var vi hemkomna från en omtumlande, spännande och fullspäckad weekend i Los Angeles! Får nog dela upp den här trippen på två inlägg, det var mycket som hanns med på 48 timmar. Allt började ju bra med att tåget från San Diego var inställt så vi hade gått upp klockan fem i onödan för tåget som skulle gått klockan sju. Istället fick vi vandra runt i ett morgontomt San Diego Downtown i några timmar, väntades på nästa tåg.

Framme på Los Angeles Union Station tog vi en taxi till hotellet, och blev rättade att hotellet minsann låg på DoHenii inte Doheny (sorry..). Hotellet var mysigt med rummet in mot innergården med pool och det låg väldigt bra, precis mellan Hollywood och Beverly Hills.

Union Station, hotellet och en classic Beverly Hills skylt.

Vi lämnade våra väskor och knatade ner mot Robertson Boulevard för lite shopping. Besökte bla Kitson, Intermix och Lisa Kline - små boutiquer med utvalda och roliga plagg, accessoarer och smycken. Här skulle man kunna göra av med multum av dollares - om man nu hade några sådana att spendera. Gick förbi "The Ivy" - kändistätt café med paparazzis som står stationerade där hela dagarna, vi såg två horder men tyvärr inte vilka kändisarna var. Sedan vidare till Beverly Center, megastort köpcentrum med allt du kan önska. Efter att ha strosat runt i affärer hela dagen knatade vi hemåt, jag plockade med mig lite sushi och sen somnade vi ganska skönt.

Robertson Boulevard och utanför "The Ivy".

Det kändes väldigt konstigt att vara i L.A, surrealistiskt och som om man inte riktigt var där. Svårt att förklara men jag antar att det blir så när man besöker platser man alltid drömt om att besöka. Staden är så otroligt stor, man kan nästan inte förstå vilka avstånd det är, bara mellan Downtown och vårt hotell tog det en halvtimma med taxi.

Bye for now!