fraiche

Det hände igen. Jag vet inte vad jag ska säga min älskade, älskade vän. Du måste vara stark nu, inte säga att du inte orkar mer även om jag mer än väl förstår att det är precis det du känner just nu. Jag vill så innerligt kunna vara vid din sida, allt känns så overkligt här på andra sidan jorden. Jag vill inte tro dina ord när du skriver till mig, det är svårt att hålla tillbaka tårarna även om jag försöker. Jag vet inte vad jag kan säga mer än att jag tänker på dig varje sekund, jag älskar dig så otroligt mycket och önskar inget mer på denna jord än att du ska få komma hem och att det ska vara som vanligt igen. Jag vet att du är stark, du klarar det här.

Just nu känns allt bara väldigt jobbigt. Jag längtar hem, jag längtar efter alla jag tycker om, jag längtar efter att skolan ska vara över - jag längtar efter allt som inte är här. Jag vet, det är bara en vecka kvar men just nu känns det som en evighet.
Fick tillbaka det förbannade lingvistikprovet och jag hade helt missförstått instruktionerna vilket gjorde att mitt resultat blev uselt. Tydligen skulle man välja ut tre frågor att svara på men jag hade tolkat hans otydliga instruktioner helt fel.

Dagens positiva? Ja, det skulle väl vara att biljetten till New York nu är bokad. Söndag morgon den 25e maj lämnar jag San Diego för att spendera några dagar i äpplet och sedan åka tillbaka till Sverige. Just nu känns det bara bra.
Dagens mest positva människa är Katie, hon lyckas alltid få mig på bra humör. Idag bara fanns hon där när jag behövde vräka ur mig allt och sen åkte vi och hämtade en pizza och kollade på ett väldigt dramafyllt Gossip Girl-avsnitt. Henne kommer jag sakna.
Puss

Det finns en sak som kan göra mig riktigt irriterad, och det är människor som tror att de är förmer än andra. Som sätter sig över andra, instruerar och bestämmer. Människor som placerar andra människor i olika fack, prisklasser, märkesklasser, rang eller vad som helst och som dessutom anser sig ha rätten att placera in andra i olika fack. Vad ger dig rätten, varför tror du att just du skulle vara bättre än någon annan?
Genuin vänskap handlar om kärlek, respekt och villkorslöshet, att alltid finnas där oberoende av hur yttre omständigheter må förändras. Vänskap är ingen tävling där den ena tar sig rätten att ta täten bara för att de själva anser sig vara lite bättre, lite finare. Sådana människor får mig att bara vilja skrika rätt i deras ansikte. "Vem tror du att du är egentligen? I mina ögon är du en förlorare."

Jag borde laga middag men istället äter jag choklad.
Jag borde plugga italienska men istället stirrar jag ut, luktar på mitt parfymprov och tänker på att ingen kan få mig att skratta så som hon kan. ♥
Idag är allt bara upp och ner.

Ps. Darling, varför attackerar du mig? Haha. Ds.

Jag tror maktlöshet kan vara en av de värsta känslorna. När man så innerligt önskar att man kunde göra något men inte kan.

Inte nu min vän, inte nu när jag ar så långt borta. Inte nu när jag inte kan vara vid din sida, ge dig en kram och säga att allt kommer bli bra. Jag vet att du är stark men du förstår, jag fungerar inte utan din vänskap och utan vetskapen om att du mår bra. Bara så du vet.
Tänker på dig varje sekund, älskar dig sa mycket!

Eftersom jag blivit avrådd, inte bara en gång utan ett flertal, från att åka till Mexico - blond och blåögd är en farlig kombination där tydligen om du vill komma hem helskinnad - får jag tänka om angående Spring Break. Jag är sugen på Hawaii. Kläckte idén till Anna och hon verkade intresserad så vi gick för att kolla flygpriser och de visade sig vara relativt överkomliga! Hoppas alltså på Hawaii - hur coolt vore inte det!?

Det finns så många platser jag vill besöka nu när jag ändå är på den här sidan Atlanten och det känns ju verkligen som man ska ta chansen nu, vem vet när man kommer hit nästa gång? Relativt snart ska jag och Anna försöka ta oss till Grand Canyon som vore väldigt häftigt att se. Tyvärr tar bilvägen ungefär åtta timmar från San Diego så vi får kolla på lite alternativ. Sen är det ju Las Vegas, Los Angeles, San Francisco (roadtrip längs Californiens kust vore ju drömmen), New York.. so many places, so little money kan man väl säga. Los Angeles och New York är ju spikade och de andra platserna får man väl bara hoppas på. Får väl börja leva på nudlar, eller nåt. Men samtidigt är ju samtliga ovanämnda platser jag alltid drömt om att besöka, någon som har en trisslott över att skicka?

Det är verkligen något som spökar i min kropp, känner mig inte alls frisk men det är väl kanske inte så konstigt när det känns som halva skolan går runt med någon slags förkylning och det hostas och fräser överallt. Bara att pallra sig på lektioner ändå, här behöver du läkarintyg för att få giltig frånvaro.
Idag har våran städerska varit här, fantastiskt det där när hela hemmet luktar rent utan att man själv lyft ett finger.

Aloha!

Ps. Missförstå mig inte, San Diego är också som ett paradis på jorden och många skulle väl göra mycket bara för att få komma hit. För mig är det redan en dröm att bara få vara i Californien men man vill ju passa på att vidga sina vyer ytterligare, om inte för att ha något att berätta för sina barnbarn när man blir gammal som man brukar säga. Ds.

Jag har just varit och handlat. Jag är nu lite irriterad. Tänkte att jag skulle ta några timmar att i lugn och ro strosa runt bland gångarna inne på Ralph's för att lära mig hitta vad som finns. Och det var just det tog också, några timmar. Jag fattar inte vad dom äter här! Tycker dom själva att det är konstigt att dom kallas feta amerikaner när 90% av det som säljs är färdigproducerat, halvfabrikat, processerat och gud vet vad? Undantaget är grönsaks- och fruktavdelningen som är himmelriket. Det är väl helt enkelt så att dom inte lagar mat på samma sätt som vi gör i Sverige. Det hjälper liksom inte att det finns femtio märken av olika snackbars, pizzor, flingor osv. när man faktiskt vill laga maten själv.
Och så när man kommer till kassan så ska dom envisas med att packa ner alla grejer i fjorton miljoner små påsar. Försökte förklara att jag skulle ta det mesta i ryggsäcken (eftersom jag bara hade cykel) men det kom tre personer ändå och försökte hjälpa till. Till slut frågade en kille om jag var exchangestudent. Ja, sa jag. "Aha, that's why." Vaddå that's why, vad mena han? Att jag var en total idiot som handlat för mycket och därför höll upp kön bakom? (Här har dom inte två band att lägga varorna på, här har dom som på 1700-talet bara ett.) Att jag handlade ovanligt nyttig mat i deras ögon mätt? Om dom nu ska ha ipackare vid kassorna kan dom väl vara till nån nytta med, vem som helst kan väl kasta ner fyra grejer i en påse och sen ta en ny.

Så kommer man hem och ska ha in grejerna i skåpen/kylskåpet så finns det ingen plats. I kylskåpt får jag tränga in mina grejer på en halv hylla, en halv hylla! Mitt skafferi är ett halvt skåp. I ren protest tog jag alla torrvaror och ställde in mitt rum istället. Ha. Det är väl det som är det sämsta med huset, utrymmena i köket är inte gjorda för sex personer.

Fick dock med mig några grejer som är uppskattade i utbudet, mini Ben & Jerry's glass, Oreos, Twizzlers och vitaminvatten. Utöver det köpte jag bara riktig mat, riktig mat i mina ögon alltså - inte amerikanernas.

Även tv-reklamen är ett ganska intressant fenomen i matväg. I varje reklampaus brottas restaurangerna och matreklamer med olika dieter och reklam för hur man kan gå ner i vikt. Inte så konsitgt kanske att många amerinaker brottas med viktproblem när de ständigt matas med bilder på smält ost som lååångsamt dras isär och i nästa ett bantningspiller som ska lösa alla dina problem.

Ikväll ska jag laga mat. Bara för att jag kan.
Bye!

Ps. Kanske skulle döpt inlägget till Den amerikanska matkulturen del 1 istället, har en känsla av att detta kommer vara ett återkommande tema. Ds.

Det kommer någon väldigt konstig lukt från köket, jag vågar nästan inte gå ut och kolla vad det är...luktar inte som en god maträtt i alla fall.
Uppdatering: Jag vågade mig ut. Det är Siham som står vid plattorna och lagar mat åt sin dejt. Han såg verkligen inte ut som hennes typ men det låter som dom har roligt. (Kommer väldigt mycket skratt och fniss från henne - typiska kärleksläten ni vet, såna där läten man gör när man just träffats och är lite nervös men ändå kär och inte vet riktigt hur man ska bete sig). Vi får väl hoppas att det smakade bättre än det luktade.

Det är lika bra att jag erkänner det från början - jag är verkligen urusel på att packa. Jag är av den sorten som får ångest över de grejer jag måste lämna hemma när jag reser, för mig blir skor plötsligt levande varelser som jag tycker synd om för att de inte får följa med på min resa. Kan ju bara inte vara normalt! Men det är så svårt och välja ut det jag gillar mest, man kan ju omöjligt veta vad man vill ha på sig imorgon och än mindra nästa vecka. Men nu är det mesta nere i mina två väskor och tur är det väl att jag reser till ett varmare resmål, idag är det 21 grader och sol i San Diego!



Sen antar jag att dessa väskor kommer fyllas på rätt bra på plats, med en låg dollarkurs och ett kläd- och märkesutbud av minst tiodubbel storlek som i Sverige blir det nog inte så svårt att shoppa.

Idag har det varit ytterligare "hejdån" och det är inte utan att jag får en klump i halsen varje gång. Kramade M hejdå utanför skolan och fällde en tår, jag vill inte ens tänka på hur det kommer gå imorgon när jag vinkar av de allra viktigaste människorna i mitt liv.. usch. Men jag antar att det är precis så som alla säger, det kommer gå så fort att jag knappt kommer hinna landa innan det är dags att åka hem igen. Under tiden ska jag försöka ha det så bra det bara går, kan man ha tråkigt dit jag ska? Det är väl inte för inte San Diego kallas "Americas finest" - så upp till bevis!

Hörs snart igen mina vänner men då är jag nog på andra sidan jorden!
Puss o Kram!