fraiche

Det hände igen. Jag vet inte vad jag ska säga min älskade, älskade vän. Du måste vara stark nu, inte säga att du inte orkar mer även om jag mer än väl förstår att det är precis det du känner just nu. Jag vill så innerligt kunna vara vid din sida, allt känns så overkligt här på andra sidan jorden. Jag vill inte tro dina ord när du skriver till mig, det är svårt att hålla tillbaka tårarna även om jag försöker. Jag vet inte vad jag kan säga mer än att jag tänker på dig varje sekund, jag älskar dig så otroligt mycket och önskar inget mer på denna jord än att du ska få komma hem och att det ska vara som vanligt igen. Jag vet att du är stark, du klarar det här.

Just nu känns allt bara väldigt jobbigt. Jag längtar hem, jag längtar efter alla jag tycker om, jag längtar efter att skolan ska vara över - jag längtar efter allt som inte är här. Jag vet, det är bara en vecka kvar men just nu känns det som en evighet.
Fick tillbaka det förbannade lingvistikprovet och jag hade helt missförstått instruktionerna vilket gjorde att mitt resultat blev uselt. Tydligen skulle man välja ut tre frågor att svara på men jag hade tolkat hans otydliga instruktioner helt fel.

Dagens positiva? Ja, det skulle väl vara att biljetten till New York nu är bokad. Söndag morgon den 25e maj lämnar jag San Diego för att spendera några dagar i äpplet och sedan åka tillbaka till Sverige. Just nu känns det bara bra.
Dagens mest positva människa är Katie, hon lyckas alltid få mig på bra humör. Idag bara fanns hon där när jag behövde vräka ur mig allt och sen åkte vi och hämtade en pizza och kollade på ett väldigt dramafyllt Gossip Girl-avsnitt. Henne kommer jag sakna.
Puss