fraiche

Skönaste dagen på länge och den spenderades på stranden i Ocean Beach - 30-gradig värme, klarblå himmel och lagom bris. Ocean Beach (OB) påminner lite om Pacific Beach (PB), fast det är en lite mer alternativ atmosfär. Sen har hundarna en egen strand där de får springa fritt! Anna tog ett dopp i havet, det är fortfarande alltför kallt för att jag ens ska kunna kalla det "refreshing" som hon sa.
När jag kom hem väntade ett paket på trappan, det var mina underbara Cherry Tee-linnen (världens bästa) som jag beställt och som var så sött inslagna med till och med en klubba! Efter en simtur i poolen och en dusch cyklade jag och hämtade sushi. Nu blir det film och popcorn efter en helt perfekt dag!

På trolleyn och på bussar här kan man ibland träffa på en del, låt oss säga annorlunda människor, men mannen på bussen till OB idag tog nog priset. När han klev på verkade allt ganska normalt, han verkade bara ha lite för mycket energi, men sen satte det igång. Han käkade chips med hela kroppen, klappade händerna hej vilt, trummade med fötterna och skrattade rätt ut (åt ingenting?). Först började han prata med en asiatisk kille och sedan lite med mig. Konversationen, som han mest hade med sig själv eftersom ingen av oss var särskilt sugna på att prata gick ungefär såhär: "I like your cap. What does it say? HAHA. Are you from Japan? Japanese people don't like poi. Do you understand english? Fuck, mother, fucking, Jesus, oh my God. That's a Polo-cap. There's a police. I'm gonna get out my lens - (han tittar sedan på sitt finger med förstoringslinsen och skriker rätt ut) AAAAAAAAAAAAHHH!!! Fuck, Jesus. This bus goes to OB right? HAHA Oh my fucking, Jesus..." osv. Vi fick verkligen bita oss i kinderna för att inte börja skratta. Som en blandning av tourettes, ADHD, för mycket droger och andra saker som ger ett psykiskt instabilt beteende.

Ciao!