fraiche

Jag har just varit och handlat. Jag är nu lite irriterad. Tänkte att jag skulle ta några timmar att i lugn och ro strosa runt bland gångarna inne på Ralph's för att lära mig hitta vad som finns. Och det var just det tog också, några timmar. Jag fattar inte vad dom äter här! Tycker dom själva att det är konstigt att dom kallas feta amerikaner när 90% av det som säljs är färdigproducerat, halvfabrikat, processerat och gud vet vad? Undantaget är grönsaks- och fruktavdelningen som är himmelriket. Det är väl helt enkelt så att dom inte lagar mat på samma sätt som vi gör i Sverige. Det hjälper liksom inte att det finns femtio märken av olika snackbars, pizzor, flingor osv. när man faktiskt vill laga maten själv.
Och så när man kommer till kassan så ska dom envisas med att packa ner alla grejer i fjorton miljoner små påsar. Försökte förklara att jag skulle ta det mesta i ryggsäcken (eftersom jag bara hade cykel) men det kom tre personer ändå och försökte hjälpa till. Till slut frågade en kille om jag var exchangestudent. Ja, sa jag. "Aha, that's why." Vaddå that's why, vad mena han? Att jag var en total idiot som handlat för mycket och därför höll upp kön bakom? (Här har dom inte två band att lägga varorna på, här har dom som på 1700-talet bara ett.) Att jag handlade ovanligt nyttig mat i deras ögon mätt? Om dom nu ska ha ipackare vid kassorna kan dom väl vara till nån nytta med, vem som helst kan väl kasta ner fyra grejer i en påse och sen ta en ny.

Så kommer man hem och ska ha in grejerna i skåpen/kylskåpet så finns det ingen plats. I kylskåpt får jag tränga in mina grejer på en halv hylla, en halv hylla! Mitt skafferi är ett halvt skåp. I ren protest tog jag alla torrvaror och ställde in mitt rum istället. Ha. Det är väl det som är det sämsta med huset, utrymmena i köket är inte gjorda för sex personer.

Fick dock med mig några grejer som är uppskattade i utbudet, mini Ben & Jerry's glass, Oreos, Twizzlers och vitaminvatten. Utöver det köpte jag bara riktig mat, riktig mat i mina ögon alltså - inte amerikanernas.

Även tv-reklamen är ett ganska intressant fenomen i matväg. I varje reklampaus brottas restaurangerna och matreklamer med olika dieter och reklam för hur man kan gå ner i vikt. Inte så konsitgt kanske att många amerinaker brottas med viktproblem när de ständigt matas med bilder på smält ost som lååångsamt dras isär och i nästa ett bantningspiller som ska lösa alla dina problem.

Ikväll ska jag laga mat. Bara för att jag kan.
Bye!

Ps. Kanske skulle döpt inlägget till Den amerikanska matkulturen del 1 istället, har en känsla av att detta kommer vara ett återkommande tema. Ds.