fraiche

Jag har alltid velat ha ett par för korta mysbyxor. Jag vet, det låter ju helt ovettigt men ibland får jag mina idéer som jag inte kan släppa. Inte så korta att de slutar vid knäet, det går ju att hitta lätt, utan de ska se urväxta ut och sluta på ankeln. Abercrombie & Fitch blev ju självklart mitt svar efter ett par års letande efter de perfekta mysbyxorna och de är så mjuka, fina och exakt som jag vill ha. Oftast vågar jag inte gå in på Abercrombie, de har alltid folk som står i ingången och hälsar en välkommen och ibland är denna någon en kille med bar överkropp. Då går jag bara förbi haha.

Ikväll ska det firas att Spring Break börjat med lite middag och margaritas i Old Town och kanske utgång Downtown - vi får se. Mysbyxorna får stanna hemma men imorn åker de kanske på när jag äntligen får ha en (bakis)lördag utan ångest över vad som måste skrivas eller läsas inför måndagen. Vad som händer under Spring Break får vi se, spelar inte så stor roll egentligen - jag är friiii!

Bye bye!

Ps. Konstigaste rubriken - ever? Och exakt hur skadad är man inte egentligen om man blir glad över ett stycke sweatshirttyg? Ds.